Pagrotsky drar åt höger

Man undrar förstås hur mycket bloggar förre kultur- och handelsministern Leif Pagrotsky läser. I bloggosfären har ju debatterats, betydligt oftare än i finmedia, om en socialdemokratisk vänstersväng efter valnederlaget. Och vad som skulle kunna vara alternativet till det.

Exempelvis varnar socialdemokratiska statsvetardoktorn Stig-Björn Ljunggren för nedkörning i vänsterdiket (ingen permalänk, 2006-11-09, kl 19.00):

Träffade några fackliga kamrater och diskuterade det politiska läget.

Jag ger det jag kallar för "scenario 1: Det går åt pipsvängen för Alliansen" 60 procents chans och då gör det inget om (s) som de nu är på väg att göra, köra ner i vänsterdiket och vifta med röda fanor och ropa Kamp! Kamp! Kamp!

Då kommer såssarna tillbaka 2010 med ett svulstigt oppositionsprogram,som dock med hänvisning till de statsfinansiella förutsättningarna efter det borgerliga moraset läggs på is.

Business as usual, med andra ord...

Däremot ger jag 40 procents chans för "scenario 2: En borgerlig hegemoni". Och då innebär arbetarrörelsens vänstersväng att de ställer sig offside fram till(minst) 2014.

Jag tror att den ganska surmulna, deprimerade och håglösa socialdemokrati som nu uppträder, med nervösa människor som inte har ett liv utanför den offentligsubventionerade partistiska tillvaron, inte har så mycket att komma med inför framtiden.

Det måste bli facket som visar vägen. Men deras problem är att de samtidigt måste ta strid för sina medlemmar 2007, för att motivera sin existens, när Alliansen gör attacker mot deras hjärteland.

Det enklaste blir därför att sitta på kanten och vifta med plakat, gå med protestlistor och tjuta som klöverstinna kritter.

Konsekvent läsvärde socialdemokratiska bloggaren Jonas Morian har försökt komma med tips till valanalysgruppen:

Socialdemokratin har gjort sitt sämsta val sedan 1914, i hög grad på grund av att vi inte hade en politik för jobb som verkade trovärdig i väljarnas ögon. Då vore det kanske mer konstruktivt att förutsättningslöst kika på den politik som de facto vunnit väljarnas förtroende än att gå ut i protestaktioner emot den.

Folkpartisten Johan Ingerö, som alltid tycks kunna komma med en egen analytisk vinkel på ett aktuellt politiskt problem, späder på bilden:

Så när den så kallade arbetarrörelsens politiska gren saknar ledare blir det istället den fackliga grenen som tar för sig. Därför har partiet efter valet intresserat sig mer för hur det ska nå ut till sin bas, snarare än hur den ska kunna vinna någon slags trovärdighet utanför LO-kollektivet. Just nu är det de fackliga intressena, och endast de fackliga intressena, som styr skutan.

Det är naturligtvis ingen slump att orosmolnen nu börjar hopa sig över avtalsrörelsen. LO spänner musklerna dels mot det egna partiet och dels mot den nya regeringen.

Men, Pagrotsky hinner nog inte läsa så mycket bloggar. Jag antar att han som andra bedömare sett vartåt partiet drar, och ur sin relativa högerposition bestämt sig för att streta emot i dragkampen.

I SVTs morgonprogram Gomorron Sverige liknade imorse Leif Pagrotsky sitt parti vid en sekt.

-De interna stridigheterna och slutenheten var en stark bidragande faktor till att socialdemokraterna förlorade valet, sade Leif Pagrotsky. Framförallt missade vi medelklassen och storstädernas väljare.

Någon direkt lösning för att vinna tillbaka väljarna vid 2010 års val finns inte, menar Leif Pagrotsky. Däremot måste den socialdemokratiska politiken förtydligas och renodlas.

-För att 2010 vara i en position att vi kan driva en bra politik måste vi vara mer lyhörda och mindre auktoritära. Vår organisation får inte vara så sträng, så sektbetonad och upptagen av interna bekymmer utan i stället lyssna utåt i samhället, säger Pagrotsky.

I debatten i SVT:s Gomorron fortsatte Pagrotsky att döma det egna partiet:

- Nya ideér har mötts med aggressivitet i stället för med uppmuntran. Och nya grupper har inte känt sig välkomna.

Så starka ord har inte tidigare hörts i socialdemokraternas eftervalsdebatt. Pressen jublar (Ab, Exp, DN) I Svenska Dagbladet avslöjas hur det kom sig att kritiken kommer nu från Pagrotsky:

Har du fått några kommentarer från dina partikamrater?

– Nej, inte än, men det kommer säkert. Vi bör diskutera hur vi hittar tillbaka till väljarna. Jag fick frågan och då svarade jag. Ingen har frågat mig förut, säger Leif Pagrotsky till SvD.se

Ska bli kul att se om orden ger någon effekt.