Åsbrink chockar

Förre finansministern Erik Åsbrink lyckas leverera det som ingen socialdemokrat före honom varit i närheten av under eftervalsdebatten. Åsbrink lägger upp tolv punkter att tänka på om partiet vill ha en politik som skapar fler jobb.

Det är nästan komiskt. Så sent som i förrgår skrev liberale bloggaren och nationalekonomen Andreas Bergh att, jodå, sossarna vet alla vad som måste göras. Det saknas inte nya tankar om jobben. Det är bara så att i socialdemokratin kan man inte säga vad som helst. Ungefär.

Idag kliver Erik Åsbrink ut på banan och skriver det onämnbara på DN debatt.

Ett viktigt ställningstagande gäller hur man besvarar frågan: Är det bättre att inte ha ett arbete än att ha ett dåligt arbete? Frågan är naturligtvis starkt förenklad. Självklart finns det arbetsvillkor som aldrig kan accepteras i ett civiliserat samhälle. Men om å andra sidan kraven på ersättning och övriga villkor sätts alltför högt, kommer många människor att slås ut från arbetsmarknaden eller aldrig få tillträde till den. Det gäller inte minst många ungdomar och invandrare.

Att ha ett arbete är avgörande för den egna försörjningen och självkänslan. Att komma in på arbetsmarknaden, även om det inte är ett toppjobb, bör förenas med aktiva insatser som möjliggör utveckling och förkovran. I så fall är alternativet att stängas ute nästan alltid sämre.

En socialdemokratisk politik som är inriktad på arbete kan i vissa fall innebära att ompröva de egna ståndpunkterna, i andra fall innebära att slå vakt om etablerade uppfattningar. Här följer en 12-punktslista med förslag till en samlad politik inriktad på arbete.

1. Arbetslinjen ska vara en ledstjärna för politiken. Markera att sysselsättningsmålet är viktigare än arbetslöshetsmålet.

2. Säg nej till vårdnadsbidrag, som är en kvinnofälla.

3. Inom skattepolitiken - prioritera sänkt skatt på arbete. Det är bättre än att sänka/slopa fastighetsskatten. Det är också bättre än att differentiera arbetsgivaravgifterna, som innebär att vissa branscher/yrken diskrimineras jämfört med andra.

4. Verka för att minska marginaleffekter och fattigdomsfällor i såväl skatte- som transfereringssystemen.

5. Alla människor ska erbjudas en god utbildning. Avvisa krav på tidig utsortering av en del elever som endast erbjuds en snäv yrkesutbildning i stället för att vara brett anställningsbara. Säkerställ att den högre utbildningen når alla delar av landet.

6. Sätt höga mål för att stärka Sveriges ställning som en ledande forskningsnation. Öka statens insatser. Kraftsamla den akademiska forskningen till de ledande universiteten och högskolorna. Samverka med näringslivet.

7. Markera att a-kassan ska vara en omställningsförsäkring, inte en långvarig försörjning.

8. Bejaka en ökad konkurrens och mångfald, inte minst inom tjänstesektorn. På centrala välfärdsområden ska tjänsterna vara skattefinansierade. Utförandet kan ske av olika aktörer som konkurrerar med varandra. De ska styras med tydliga regler och en effektiv tillsyn.

9. Modernisera och effektivisera Ams. Överbelasta inte arbetsmarknadspolitiken med alltför många uppgifter.

10. Se över arbetsrätten i syfte att underlätta inträde för nya grupper på arbetsmarknaden.

11. Stimulera arbetskraftsinvandring (vid sidan av en generös flyktingpolitik). Den bör i hög grad inriktas på människor med god utbildning, riskkapital, entreprenörsanda och kulturengagemang.

12. Förbättra integrationspolitiken och påskynda invandrarnas inträde på arbetsmarknaden.

Nu snackar ni. Sänkt skatt på arbete, översyn av arbetsrätten, arbetskraftsinvandring. Ett program som attackerar moderata chefekonomen Anders Borg bakifrån, så att säga.

Men det kommer inte att hända. Inte under den här mandatperioden i alla fall. Vad skulle LO säga? Vad skulle vänstern säga?

Men det känns ju onekligen befriande att handsken kastats. Nu kanske det blir idédebatt.